Mitt i veckan

Så då var denna onsdag snart till ända. Varit på skolan idag, eftersom jag var ledig igår så ligger jag steget efter, men ska så småningom ta igen de. Fick iaf mit tlilla rum idag och har börjat ånga ner tapeter, hållit på med det hela dagen. Lite kvar att göra imorn innan nästa moment ska göras. Jag är riktigt taggad för denna utbildning, hittils känns de riktigt bra o är väldigt laddad för detta år! :)

Väl hemma har jag tagit ett djupdyk rätt ner.

Allt finns där, bakom min dolda mask, så bär jag så mycket för tillfället. Så lite kan just nu orsaka så mycket.

Saker du gör som du inte alls gillar egentligen, du ställde upp när jag behövde nån som mest, du försöker och du frågar såhär efteråt. Sakta men säkert växer du i mina ögon varje dag, dom där speciella tillfällena, dom håller jag nära mig.

Jag går tyst omkring, säger inget, jag bara är, vill inte existera, jag flyter bara med, det är bara jag nu.

Ett adjö

Efter cirka två timmars sömn inatt så känns det skönt att äntligen landat i sänge, nyduschad!

Var uppe med tuppen imorse och sen iväg för att säga hej då, var ett tungt farväl men kändes skönt att M följde med, uppskattade det enormt mycket, var skönt att ha någon med o slippa fara ensam. Fick mig några goda skratt pågrund av en gubbe vi träffade som var en aning mysko, men skratten behövdes.
Sen fick jag hämta andan o lite fika hos M innan det blev Solänget, kika på Jokerns lopp.
Först i främst, vilken värmning hästen gjorde! :) Men sen i loppet så tappa han en framsko från start och så var de loppet kört, men han gjorde en kanon prestation ändå med tanke på att han sprang 30 sista varvet och kunde inte alls trava. Kusken var nöjd med helhet över hästen och sa att han var riktigt pigg o framåt, nästa gång så tar vi dem! Allt ser så enkelt ut för Jokern när han ska springa, tror dom har en riktigt turbotravare i den där när han får allt att klaffa! :)

Sen hem o hämta nästa saga som tog slut, blev ett tungt farväl där med, aldrig roligt att säga hej då till en vän, men ibland måste man.

Fick även se min fina fux Grace tävla, stressdamen, dock så blev inte loppet så bra, var en stor klunga in på upploppet o fick väl aldrig komma in i matchen. Gick lite med henne efteråt o duschade av henne, min favorit dam! Ska börja rida henne iaf en dag i veckan till o börja med, först för att se så ja klarar av de osv.

Det har verkligen varit en dag med blandade känslor!

Att försöka, hjälpa till, och bara finnas där har bettyt så otroligt mycket för mig och jag värdesätter det väldigt mycket så du anar inte.

Imorgon är jag tillbak apå skolan och lär väl få ett litet rum som alla andra fått och börja med tapeterna osv, känns riktigt skoj! :)

Dåtid och nutid

Många saker har passerat genom livet den senaste tiden, saker har kommit, saker har gått och jag ångrar inte nåt av allt som hänt.

Allt som hänt, har gjort mig till den jag är idag!

Jag känner mig helt nöjd med alla beslut jag fattat längs vägen och mår inte dåligt över dem. Någon har guidat mig in på denna väg, alla går vi en egen väg, och för mig är det denna, och alla hinder som i framtiden kommer finnas längs denna väg, dom kommer jag möta med styrka och en trygghet.
Styrkan för jag vet att jag klarar av att ta mig över berg, för jag vet vars jag har mig själv och vad jag vill, jag vet mina mål och dit ska jag, det kan ingen stoppa mig för eller nånsin ta ifrån mig, dom som försöker stoppa mig, kommer jag tappa längs vägen, negativa poler har jag aldrig haft användning av och kommer aldrig ha, dom är bara ivägen.
Det finns försök till att ha stoppat mig eller gjort liknande, men jag vet själv hur det slutade, det skakade jag av mig. Den som står i min väg, förstår inte mig och kan inte vara en del av mitt liv.
Tryggheten för att jag vet vilka jag har omkring mig, vilka jag kan lita på, vilka som finns där i ur o skur, och jag vet vilka jag kan luta mig mot när jag behöver lite hjälp och en extra knuff. Jag är trygg i mig själv och jag vet vars jag står i förhållande till allt.

Jag har funnit min väg i livet, har du? Eller står du och stampar på ett och samma ställe och inte vågar ta ett kliv till, rädd för vad som kommer hända? Rädd för att tappa nåt? Rädd för att inte veta vad som ska hända?

Vågar du kasta dig ut i ingenstans och se vad som händer? Eller är du rädd för att hamna i ingenmansland?

Njut av allt du har, va rädd om allt runt omkring dig, en dag kan allt vara borta, en dag kan det vara försent.

Det är bara du som kan göra något åt allt, ingen kan hjälpa dig. Du måste själv våga ta steget fram, inte två steg tillbaka.

Mitt nya liv

Jag bestämde mig för att lägga min gamla blogg åt sidan från o med nu och påbörja en helt ny med mitt nya liv. Den gamla bloggen kommer finnas kvar, men kommer inte skriva nåt mer där, den är historia nu.

Efter en sommar med så mycket blandade känslor och med en rad olika saker som hänt i mitt liv så har jag nu lämnat allt bakom mig och jag blickar framåt, bakspegeln har jag stängt igen.

Kort presentation om mig:

Jag är en glad o framåt tjej på 22 år. Bor för tillfället i hus med mamma o pappa ute på landet i Söderå men ska väl inom tid flytta närmare stad i nån egen lya.
Jag går en yrkesutbildning på parkskolan som är arrangerad via komvux, byggnadsmålare, blir klar våren 2012 och sen blir det ut i lärlingslivet.
Har en egen hund som jag delar med min pappa, då pappa och min hund "sitter ihop" och sen har jag en egen katt, Jäger, den bästa av dom alla! :)
Fritiden tillbringar jag med vänner och gillar att vara ute i naturen, blir väl nån tur på hästryggen med jämna mellanrum för att få lite egen tid och bara vara.
Får ej glömma att jag är ett Modo fan och följer deras väg i elitserien!