Jag tycker det är jobbigt att se en av personerna i ett förhållande bli helt styrda av den andra. Aldrig kunna göra sina egna val eller göra som man själv vill, utan alltid ha den där styrande handen som avgör allt.
Sen tycker jag det är synd att personer i ett förhållande inte kan skratta och ha roligt, kanske nån enstaka gång, men inte ofta. Utan det är oftast sura miner, hårda ord och diskussioner om minsta lilla grej.
Jag bara undrar hur roligt kan det vara att leva i ett sånt förhållande? När man nästan aldrig eller aldrig har roligt tillsammans? Inte kan skratta eller skämta tillsammans, utan det är bara nedstämda toner. Förhållandet kan inte må speciellt bra då, eller?
Sen tycker jag det är synd att personer i ett förhållande inte kan skratta och ha roligt, kanske nån enstaka gång, men inte ofta. Utan det är oftast sura miner, hårda ord och diskussioner om minsta lilla grej.
Jag bara undrar hur roligt kan det vara att leva i ett sånt förhållande? När man nästan aldrig eller aldrig har roligt tillsammans? Inte kan skratta eller skämta tillsammans, utan det är bara nedstämda toner. Förhållandet kan inte må speciellt bra då, eller?
Vissa personer är väl svagare i ett förhållande, kanske inte vågar säga ifrån, utan accepterar och gillar läget, flyter med strömmen. Rädd att tappa det liv och "trygghet" man byggt upp och vill inte bli ensam.
Jag har sagt det förut och säger det igen, att vissa personer får skylla sig själva. För i slutändan så har man bara sig själv att skylla, antingen låter man någon trycka ner en själv, mår dåligt och flyter med strömmen. Eller så står man rakryggad och gör något åt det! Det är bara en själv som kan göra något åt sitt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar