Vilken dag!
Idag har jag verkligen hunnit med mycket! Höjdpunkten på dagen var nog ridturen hos Catrin! Fick rida Don Jetson medans Catrin körde Zacke och jag verkligen njöt varje sekund, som ett barn på julafton. Jag blev helt kär och kunde ha varit ute i flera timmar. Donne var en riktigt trevlig filur och påminde mig mycket om Satangkai i form och ridbarhet, samtidigt som delar av Challe dök upp när han har sina snubblingar. Har en känsla av att detta kommer bli kalasbra! :)
Var i köpmanholmen och hälsade på moster med familj och det är alltid lika roligt. De tråkiga är att vi träffas för sällan och det är en familj jag verkligen skulle vilja spendera mera tid med. Mina kusiner är några jag värdesätter högt på min lista, kanske inte märks eller syns men när man träffas så sällan så blir det som det blir. Men framöver ska det bli ändring på de, för familjen Pucci blir inte av med mig i första taget! :)
Fick en härlig pratstund med min kära moster också, om mitt liv och allt runt omkring, och det var riktigt härligt att få prata av sig och få höra en del värmande ord som får en att känna sig snäppet starkare :)
Har även sålt min speedcart till Gunnar idag, och sen var jag förbi hos grannen och provsatt en sadel på Jokern. Har hunnit med en sväng till kiosken i mellansel och inhandlat en fin tavla och tre skålar på fat. Och har pluggat en del teori!
Det är så mycket pågång i mitt liv just nu, jag har många pusselbitar som ska falla på plats. Det är nästan för bra för att vara sant om allt skulle falla på plats, men om det så händer, kommer jag nästan gråta av lycka, jag är isåfall verkligen påväg mot mitt eget liv och verkligen få se in i framtiden och forma mitt liv.
Jag har verkligen underbara människor omkring mig som gör mitt liv så bra och jag njuter varje sekund! Jag har underbara vänner och släkt som gör mig glad, som lyfter upp mig.
Jag står stark idag och står för mitt ord att jag inte ångrar nåt av mina val, det var val som behövde göra för att jag skulle komma dit jag är idag och dit jag är påväg. Jag mår bra, jag är lycklig och är verkligen påväg framåt i mitt liv. Jag skulle inte byta ut nåt just nu. Min fot må trassla till det ibland, men även den är en del av mig och har gjort mig till den jag är, utan mitt funktionshinder hade ja kanske aldrig tagit mig såhär långt idag, jag hade aldrig orkat kämpa på samma sätt.
Foten var största boven till mitt val att sluta ha egen häst, idag ångrar ja inte de beslutet alls, det var meningen att det skulle hända, och jag behövde det nu, för att ta ett kliv uppåt i trappan och forcera framåt.
Man kommer alltid till vägskäl i livet när man måste välja höger eller vänster, det gäller att stanna upp, lyssna, fundera, släppa taget om de och sen invänta det rätta svaret, för till slut kommer svaret till en, och beslutet kommer inte alls bli lika svår att fatta. Och känslan efteråt, när man verkligen inser och känner att detta var verkligen rätt, den känslan är verkligen svår att beskriva, den känslan är mäktig!
Känslan i min kropp o själ just nu kan ingen ta ifrån mig! :)
Du fortsätter klättra uppåt, och jag tänker inte ge upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar