Först kan jag bara skriva att jag är så glad över att jag har Sofia, det är nog den enda personen jag vet att jag verkligen kan öppna mig och vräka ur mig en massa negativ energi och bara mata på, bara för att få ur mig, hon lyssnar och stöttar, och förstår. Ni anar inte hur skönt det är. När man verkligen känner att jag måste verkligen prata med nån och jag behöver verkligen prata med nån, då har jag henne. En stor ELOGE till henne för att hon alltid orkar lyssna! :)
Iaf, idag har humöret körts i bott, och jag känner att det är så grymt mycket att leva upp till nu efter allt som blev idag, att jag får panik och undrar hur jag kommer må om ett år?
Jag känner mig förföljd hela tiden av två saker, en kan jag inte göra nåt åt, en kanske jag kan göra nåt åt, men vad händer sen då?
Jag är så rädd för att bli huggen i ryggen, och framförallt att aldrig bli förstådd. Att hela tiden få göra dubbelt för att bevisa.
Samtidigt har jag kämpat så länge, för att få hjälp, men aldrig har det gett nåt svar och jag får strida på som förut, och jag har verkligen lärt mig att ta vara på varje dag, för att jag vet, att fortsätter det såhär, då är jag rädd för framtiden. Så jag har lärt mig leva idag och att hjälp inte existerar för dom som har det svårt, det är bara bita ihop och se glad ut, men jag kommer att få ett straff, förr eller senare.
Att prata bakom min rygg och med mina vänner för att få reda på information och "trycka ner mig", är så fult gjort! Och sen bli tillsagd att prata med mig, men det skiter dom verkligen i... Så länge ni inte säger nåt, tänker jag hålla käft. Jag ska från och med idag kriga på, varje sekund, varje minut, varje dag! Om det så blir att ja måste hoppa på kryckor en period i vinter som ibland händer, jag lovar er, ni ska aldrig höra mig säga ett ord, jag ska göra allt ni ber om, jag ska verkligen bevisa. Samtidigt har jag sån enorm press på mig och en tung sten som ligger på mig, som trycker ner mig sakta men säkert i psyket..
Iaf, idag har humöret körts i bott, och jag känner att det är så grymt mycket att leva upp till nu efter allt som blev idag, att jag får panik och undrar hur jag kommer må om ett år?
Jag känner mig förföljd hela tiden av två saker, en kan jag inte göra nåt åt, en kanske jag kan göra nåt åt, men vad händer sen då?
Jag är så rädd för att bli huggen i ryggen, och framförallt att aldrig bli förstådd. Att hela tiden få göra dubbelt för att bevisa.
Samtidigt har jag kämpat så länge, för att få hjälp, men aldrig har det gett nåt svar och jag får strida på som förut, och jag har verkligen lärt mig att ta vara på varje dag, för att jag vet, att fortsätter det såhär, då är jag rädd för framtiden. Så jag har lärt mig leva idag och att hjälp inte existerar för dom som har det svårt, det är bara bita ihop och se glad ut, men jag kommer att få ett straff, förr eller senare.
Att prata bakom min rygg och med mina vänner för att få reda på information och "trycka ner mig", är så fult gjort! Och sen bli tillsagd att prata med mig, men det skiter dom verkligen i... Så länge ni inte säger nåt, tänker jag hålla käft. Jag ska från och med idag kriga på, varje sekund, varje minut, varje dag! Om det så blir att ja måste hoppa på kryckor en period i vinter som ibland händer, jag lovar er, ni ska aldrig höra mig säga ett ord, jag ska göra allt ni ber om, jag ska verkligen bevisa. Samtidigt har jag sån enorm press på mig och en tung sten som ligger på mig, som trycker ner mig sakta men säkert i psyket..
Jag gör alltid mitt bästa, jag klagar aldrig och jag biter bara ihop, tänker ni aldrig på de? Jag ber aldrig om att få ta det lite lugnt, jag gör det jag ska, men ändå är det såhär?
Just nu är jag så less, med allt som hänt senaste dagarna + det som legat i luften länge.. En människa klarar inte hur mycket som helst, det kanske inte alltid märks, men det tär på en inuti en.
Imorn ska jag släppa allt detta och spendera dagen med sånt som gör mig lycklig. Jag skiter i att jag är ledig, utan är uppe med tuppen och drar till Lena vid 8 och hjälper till med alla stallsysslor. Sen ska jag och Lina rida privatlektion och jag ska kriga på med Golden och mitt skeva vänsterben.. Sen blir det en uteritt på Normer med Siv om underlaget tillåter, annars hittar vi säkert på nåt annat skoj. Sen ska jag bege mig till Donne och vi ska ta en tur i skogen! :) Morgondagen kommer rädda mitt humör och all energi.
Skönt att få skriva av mig, nu behöver ja inte skriva så mycket om det mer...
Mitt i allt kaos i hjärnan ikväll, så är det första gången du verkligen fångade rätt ögonblick att skriva rätt sak, en egentligen sån liten sak, betydde så enormt mycket för mig och jag kände mig bara så glad. Du räddade min kväll! :)
Just nu är jag så less, med allt som hänt senaste dagarna + det som legat i luften länge.. En människa klarar inte hur mycket som helst, det kanske inte alltid märks, men det tär på en inuti en.
Imorn ska jag släppa allt detta och spendera dagen med sånt som gör mig lycklig. Jag skiter i att jag är ledig, utan är uppe med tuppen och drar till Lena vid 8 och hjälper till med alla stallsysslor. Sen ska jag och Lina rida privatlektion och jag ska kriga på med Golden och mitt skeva vänsterben.. Sen blir det en uteritt på Normer med Siv om underlaget tillåter, annars hittar vi säkert på nåt annat skoj. Sen ska jag bege mig till Donne och vi ska ta en tur i skogen! :) Morgondagen kommer rädda mitt humör och all energi.
Skönt att få skriva av mig, nu behöver ja inte skriva så mycket om det mer...
Mitt i allt kaos i hjärnan ikväll, så är det första gången du verkligen fångade rätt ögonblick att skriva rätt sak, en egentligen sån liten sak, betydde så enormt mycket för mig och jag kände mig bara så glad. Du räddade min kväll! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar