Operation på G

Hade telefontid med min läkare från Umeå idag angående mina röntgen bilder. Och fick veta att jag har en stor lös benbit som sitter vid den inre fotknölen eller vad hon sa. Och vi pratade hit och dit om jag besväras av de eller så. Men jag vet ju inte om det är den som är orsaken till allt, men drog slutsatsen att det är lika bra att ta bort den, det kan inte skada. Operationen är över på en dag och jag får belasta foten som vanligt direkt, och i samma veva som benbiten tas bort så ska dom skrapa lederna på artros, så jag blir bättre för stunden. Jag hoppas att mina knän kommer vara bättre ett tag då, och om dom är det, då vet jag att det är artrosen från foten som spridit sig uppåt.
Iaf så är det lång väntetid, vårdgarantin är ju 3 månader, men det är längre väntetid i Umeå nu, så jag har rätt att operera mig nån annanstans, men min läkare sa att då är det Sthlm som gäller för mig, eftersom min fot inte är som alla andra.. Men jag väntar iaf tills Umeå får tid, där är jag van att vara och jag vet vilken läkare jag har. Sen så satte hon upp mig på att om nån blir sjuk så kan jag komma inom kort varsel. Så rätt var det är kan jag bli kallad att om 2 dagar så ska jag operera.

Det känns skönt att det går framåt med foten, ett steg i rätt riktning. Än fast jag alltid får leva med detta, så är det värre nu än vad det nånsin varit med foten, och så länge som jag brottats med att få nån sorts hjälp, så känns detta som om det går åt rätt håll.

Sofia kom o hälsade på ikväll, vilket var så roligt och välbehövligt. Behövde verkligen någon att skratta med och bara få vara sig själv med, att kunna prata om vad som helst. Så himla bra! Vi skruvade även upp lite hyllor osv. Innan Sofia åkte fick vi hjälp av R med att sätta ihop min knasiga soffa som snart har gjort sen, jag tar iaf inte isär den en gång till för nu är den verkligen ihop skruvad, tackar så mkt för hjälpen iaf :)

Imorgon ska jag vara uppe med tuppen, ska iväg till Lena och mocka, sen rida lektion för Lena med Golden, sen fortsätta mocka och sen rida ut på Normer, känns riktigt skoj! :) Dock vet jag att helgen kommer bestå av en GRYM träningsvärk! :P

Sen blire att dundra iväg in till stan för att storhandla med mamma samt köpa en blomma att ha i köket och byta en kabel på Clas Olssons. Sen hem för att fixa iordning mig innan jag drar på Public och käkar o dricker gott med några vänner :)

Jag har ingen aning hur jag ska gå vidare eller vad jag ska göra. Om jag ändå kunde förstå, eller rättare sagt veta nåt, bara nåt litet, men jag vet ingenting. Och det tar emot så mycket, för jag mår dåligt av de, jag funderar på vad som är fel och kan aldrig släppa tanken. Samtidigt kan jag inte bara vända på klacken och gå, men ändå, hur länge ska jag vänta, hur länge ska jag låta det fortsätta och låta det tära på mig som det gör?

Jag missar så mycket...

Är så glad att jag har Sofia i mitt liv, vad skulle jag göra utan henne? Det är så grymt skönt att kunna prata om allt och veta att hon lyssnar verkligen på det jag säger och hon förstår. Behövde verkligen få prata med nån efter det som hände, bara få lätta på hjärtat. Och Sofia är den jag verkligen kan öppna mig för och bara vara. Finns aldrig någon som kommer upp i hennes klass. Jag har många riktigt bra vänner, men Sofia är en klass för sig. Det är svårt att förklara, och det går nog inte förklara i ord, det bara är nåt speciellt med vår vänskap. En vänskap jag aldrig varit med om förr.