Imorse ringde väckaren vid 7, men jag var totalt död i kroppen, fast inte en enda cell som fungerade, så jag kände att efter en tuff och intensiv vecka kanske det var dags att lyssna på kroppen och tagga ner några växlar, så jag ställde in ridningen på förmiddagen och sov ut till halv 11 och det var väldigt välbehövligt. Nu är jag redo att möta denna dag med ett leende och känner mig på ett strålande humör! :)
Dags att duscha och fixa lite småpyssel innan jag åker till staden för lite småärenden och storhandling. Sen ikväll så blir det Public, ska bli riktigt roligt. Var ett tag sen vi var ute o käka så nu är det dags igen :)
Tankarna går, fram och tillbaka. Men jag vet att jag själv är viktigast, och vissa saker kommer vara jobbiga att göra, vissa saker kommer att ta emot, och för stunden kanske det kommer kännas tungt. Men jag måste tänka på mig, jag måste tänka framåt, vem är jag, vad gör jag och vad vill jag ha?! Jag tänker inte missa att leva bara för detta, jag kan inte stå och trampa på samma ställe hela tiden, för mig funkar det inte, jag går framåt, jag står inte still. Jag vet inget just nu, men det finns en risk, och då blir det din förlust, du har fått så många chanser.
Framtiden får utvisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar